sry...

Förlåt, förlåt, förlåt...

Ja, tiden springer iväg.. och jag har inte uppdaterat bloggen på länge...  Jag vet att det är många som undrar hur det är med mig, så här kommer  nu en "kortis!; Har varit trött! försökt att träna så mycket jag orkar, men det har blivit lite mindre de senaste veckorna, Katta har dragit igång ett "litet" renoveringsprojekt här hemma, med väl behövda uppdateringar av färg på väggarna och möbler.. Och jag kan säga att det blivit rätt många besök i möbelvaruhusen.. efter typ 15-20 minuter klarar jag inte av mer.. längd på soffa, djup, färg ben mm mm.. det är som datorn kopplas ner, och man är till ingen hjälp alls, därför har vi fått åka fram o tillbaka... nu vet hon hur det får vara, direkt fram till de vi kollade på senast, upprepa, och sen koma igen.. hon får sköta det mesta, jag reder ju tex inte av att stå på en liten 3-stegs stege, balansen funkar inte, så målning av väggarna hamnar på Katta, det oxå.. Men hon har t.o.m. lyckats få med mig på IKEA, men det var för att kolla en sak, sen ja, eller nej, sen packade jag in, och hon fick sköta resten.. svårt att förstå för friska, kan jag tänka mig.. mycket tålamod måste finnas, allt tar ju så mycket längre tid.. Imorgon kommer elektrikern, eller förmodligen är han på plats när jag ska försöka avsluta detta inlägg, det tar tid, det med.. Gäller att försöka få med allt tills imorgon, "var skulle nu den där lampan sitta egentligen.." klara nerskrivna instruktioner gäller, annars får man väl på huvudet sen.. 😄😄😄 Får ta och läsa igenom senaste inlägget också imorgon, glömmer vad jag skrivit om, och hmm.. glömmer vad som hänt under perioden också, för den delen..

Vi kan ju ta lite om cancern i alla fall.. vet att jag skrev om att de lagt ner studien och cytostatikabehandlingen avslutats i alla fall, och jag har väl inte känt någon förändring generellt sett.. ibland tröttare än vanligt, ljud fortfarande störande, blir alltid öronproppar på ICA och andra ställen.. en galleria är hopplöst, olika musik i alla butiker, plus sorl, och en massa människor ständigt i rörelse, gå försvinner orken snabbt.. gäller att veta vad man vill, göra det direkt, och om man orkar mer så är det ett plus i kanten.. Sen samtidigt vill man ju träffa sina vänner, av någon konstig anledning klarar jag mer efter ett par whisky.. Frågade läkaren senast, igen, om det kan vara cigarillerna och virren som håller igång en, samma svar som vanligt på det.. "knappast"..😋😍😏

Just det, kom på en sak som jag kanske också skrivit om innan, men tar väl det igen då.. cancer på tv; tycker att det går inte en dag utan att man ser en film eller program utan att någon dör, och allt oftare känns det som det är hjärntumörer.. jaja, bara att "gilla", kan förresten tipsa om en sådan film, som var rätt bra, ladda bara med pappersnäsdukar; "P.S I Love you", gick på trean 7/2, finns kanske på play..? (Nu har jag hållit på med detta inlägg några dagar, och ser att denna film visas ikväll igen, 3:an kl 19.00!

Sådär ja, ny dag framför oss... Varit o köpt frukost till El-Lasse o mig, smög in en semla till oss att dela på, det är ju ändå fettisdagen! 😋😋😋
Nu hoppas vi bara att allt blir bra med elen, det strular lite här o var med dimrar nu med alla olika nya lampor o så..

Vad mer, jo, sa jag det, jag tar ju inte ens blodproverna nu, om det inte är i samband med MR röntgen!! ( Nästa i mitten av april..) Allt är omkullkastat! Man blir så van vid att det än är det ena en dag, och än det andra nästa dag.. åka färdtjänst hit o dit, passa tider på olika ställen, men nu är det borta, och jag måste fylla i att det hade varit toppen om det kunde hålla i sig, så läääänge som!!


Pratade med"Fredriks" mamma för ett tag sedan, skrev jag det? Fan va dessa sjukdomar påverkar oss, och givetvis operationerna..vet ju aldrig vad det påverkar, balans, tal, syn etc..sedan kan ångesten komma, för en massa olika saker... Usch.. kan de inte komma på ett botemedel snart!?

Fick en kommentar på förra inlägget från "Anot", kolla gärna under "Kommentarer", spännande behandling"

Har ett tag funderat på att låta cancersjuka o deras komma hit o prata av sig.. vad tror ni om det, jag är ingen psykolog, men jag har märkt hur många som behöver prata av sig med någon som är i samma sits, inte en kurator på sjukan, som kanske inte har erfarenheten av att "vara mitt i det", vad tror ni om det? kanske en promenad längs stranden eller bara över en kopp te?

jaja, nu får det räcka för nu, måste hjälpa till med renoveringen, Katta springer omkring som en galning o får göra allt själv just nu, så jag tackar för idag, ta hand om er, och era kära!