2018...

2018... 

ja, då var vi här... och I´m still around! Året kan ju i alla fall inte bli värre än 2017, hur det än blir... och det är ju något att falla tillbaka på i alla fall... !!

Det var ett tag sedan senaste inlägget, medicinen har tagit ut sin rätt, ber ödmjukast om ursäkt, men kraften och tiden har saknats..

Första omgången cytostatika är alltså nu genomförd, och jag har nu haft 3 veckors uppehåll inför nästa veckas start av den andra omgången... Hur var det? Hmm... vad kan jag säga...

TRÖTT!!!

Har vaknat på morgonen, "hoppat" upp ur sängen, sett till att kidsen kommit till skolan, käkat frulle... och sen totalt däckat... några dagar har det därför blivit en tur tillbaka i sängen redan vid 9-10-tiden för en 3 timmar "napp", andra har jag kämpat mig till TVns inspelade motorprogram, där jag kämpat mig -  i hyfsat vakentillstånd - fram till lunch, då jag tyckt att det var hyfsat ok att slumra in igen... ett par timmar sömn innan killarna kommer hem, lagat lite mat, käkat, tillbaka till soffan ett par timmar innan Katta kommit hem och man tvingats piggna till en stund igen, för att sedan äntligen få krypa ner i sängen igen Zzzzzz...

Vad är det egentligen trötthet..? o hur känns denna tröttheten?
Är det den där sköna tröttheten som du har när du kravlar dig in i fjällstugan efter en dag i pisterna? Nja, jo, det är ju en sort, men inte som denna...
När du varit ute och festat hela natten? Nej, inte det heller, den jäkeln vet vi ju mycket väl hur den känns...lååååång erfarenhet här...  😝😝
När du har sprunget en mara? Nu har jag ju inte gjort någon sådan, men simmat en bra bit av en i alla fall, och ja, så kan man kanske säga att det känns...
Katta kom hem en dag och hade haft en kund som precis var klar med 6 månaders cellgift och hon hade också haft problem att sätta ord på det, men så; mjölksyra! Just det, en ordentlig och konstant omgång mjölksyra! Armarna känns som 2 betongpelare som dinglar, benen som ett par plintar, och skallen... ja, mjölksyra i skallen vet jag inte men ni fattar nog... 😖

Igår var min första dag på 3 veckor som jag inte fick lägga mig och vila! Skulle kanske behövt det men var och röjde i pappas hus och ville bara få det gjort, så... Nu är klockan 11.05, och jag har brassat ett storkok köttfärssås på dryga 7 kg färs, så nu är jag rätt "go" igen... Zzzz. Skulle en runda till tippen, men skitvädret ger mig en bra ursäkt, avsluta detta och sedan Zzzzz...

Annat under medicineringen då? Nu mår jag av naturen aldrig illa så jag kräker, men där fanns en konstig känsla i kroppen, kunde mycket väl vara något sådant, ingen skön känsla om jag säger så...

Blev också väldigt känslig för ljud, såväl här hemma om grabbarna bråkar, som när vi var på fest och ljudnivån blev hög... köpte mig hörselskydd, och det hjälper väl till viss del, men lite krångligt när folk på ena sidan tala högt och de på andra sidan talar lite lägre... lättast att fly till ett annat rum, men
ibland blir man "förföljd av oljudet"! :-)  Ni vet att jag älskar er - skulle aldrig vilja missa dessa fester- gör så gott jag kan! :-)

Jag hoppas i vilket fall att ni alla har haft bra ledigheter, fått vara med era nära och kära, men framförallt haft det bra tillsammans... och friska....

Mycket tankar snurrar i dessa helgtider... "-var detta min sista jul..?" "-var detta min sista nyår?"... Känslosamt när man står och krama familjen på tolvslaget, tankarna kan ju inte alltid paketeras undan...

Man försöker få ut så mycket av tiden som man kan och orkar, "Cease the day" känns lite utslitet, men fan, det är det det handlar om... Vi i vår familj är jäkligt dåliga på det.. hemkära, slöa, lata, kalla det vad du vill, men vi gör inte speciellt mycket, vilket är trist då tiden rinner iväg... Nu blir det i alla fall dagarna 2 i Malmö med lite trevliga restaurangbesök, och sedan är en tur till London bokad med RIKTIGT trevliga krogar på listan, tillsammans med de vanliga stoppen, skall bli kul - och gott!
Hoppas att vädret skall bli lite bättre så båten kan i sjön, om energin kommer tillbaka så är det ju otroligt skönt att bara sitta där och finkulera, skit samma i fisket, bryr mig inte, men att bara vara där... ro för själen...

nåja... nu "tyjar" jag inte mer, Katta fick avsluta köttfärssåsen så det är bäst att dubbelkolla allt, ni vet, hon är ju lite "speciell" :-)  och sedan Zzzz...

Puss o kärlek!