Vad händer under min dag, och dag för dag? Men idag höll det på att få ett abrupt slut!!

Tisdag 2017-10-11.. ja… då sitter man här igen, sjuktransport till Lund… fantastisk service, men roligare kan man ju ha!

Har ju inte hunnit med att berätta hur det funkar ”dag för dag ”..

Började ju med strålningen och cellgifter i torsdags förra veckan, och blev inlagd för observationer till fredagen så att jag mådde bra… Allt funkade bra så helgen blev hemma, som tur är…

Nu det har jag nu strålning och cellgift varje vardag i 6 veckor, efter det är det slut på strålningen för nu, medans styrkan på cellgifter ökas  med 2 – 3 ggr. Jag ska enligt läkarna må förhållandevis bra under de första 6 veckorna, sedan kommer det att gå i cykler….

Helgen fungerade bra, lite trött, men ok. Måndagen flöt på, blev ett par timmar på soffan, alltmer trött, men det dagliga ska också fungera, tvätt, matlagning mm…

Igår tisdag var de nöjda med de bilder de tagit sedan starten av strålningen, gällande” min positionering” under själva strålning behandlingen, vilket gör att de skippar den processen - tog i vilket fall bara ett par minuter, men ändå.. 

Tillverkning av "Masken", denna spänns jag fast i för att säkerställa att jag ligger 

exakt likadant så de behandlar på pricken rätt...

Nu går allt supersnabbt, man kommer in i denna nya specialbyggda fastighet (xtra tjocka väggar, tak och golv för all strålning, förstärkta delar för alla tunga maskiner mm), allt är väldigt lugnt, tyst, rent, och… ja, vad skall jag säga, INTE sjukhusmiljö… Där finns ett antal behandlingsrum, du tilldelas ett innan behandlingarna börjar och sedan är du alltid i detta, och med samma personal, väldigt proffsigt…

Man försöker hålla ungefär samma tider för behandling varje dag, dels för att underlätta den medicinering och fasta som skall tas varje dag innan behandlingen, men även för transport och andra undersökningar som skall göras. Varje måndag träffar jag tex min kontaktsjuksköterska, Sara, då blir det lite samtal om hur allt är, med mig, Katta, barnen, alla runt omkring, omgivningens reaktion etc, blodprov för att kolla lever, njurar, och eftersom jag käkar kortison, så finns det även risk att diabetes kan utvecklas… känner väl att jag inte riktigt behöver det också nu…  

Nåväl, allt var bra i med blodprovet i måndags i alla fall…👍👍👍

Idag skall jag tex till tandvården i Lund efter strålningen, detta tydligen för att de skall hålla koll på om strålningen påverkar mina tänder, bra att de kollar!

Sedan är det läkarmöte med jämna mellanrum, typ varannan vecka…

Jag har rum 4, jag lägger mitt tidskort i ett fack vid dörren för att visa att jag anlänt, och sedan tas jag in… Igår tror jag att hela processen med att lägga mig på britsen, sätta på mig masken och spännande fast mig, ställa in mig med millimeterprecision, och göra själva behandlingen, tog ca 4-5 minuter, max… snabbt och effektivt! Sedan vänta på hemtransport… Besökte min pappa på demensboende, en tur med honom i rullstolen och sedan en timmes snack i den vackra höstsolen… gäller att ta vara på stunderna!

Sjukhuspersonalen har flera gånger påpekat vikten av motion, inte minst i förberedande syfte inför den värre perioden, så det blev promenad hem från pappa… inte så långt, men bättre än inget.. kanske 1.5-2 kilometer… efter det var jag rätt slut, så det blev en lur på soffan ett par timmar igen… matlagning, tvätt, tv o säng…  I eftermiddag tänkte jag att de skulle släppa av mig i byn, ryggsäck på ryggen, gå och köpa almanacka  (MÅSTE ha en gammaldags, funkar inte annars med alla tider, mediciner och platser som skall hållas koll på…), till apoteket för mer cellgifter, och sedan en promenad genom vackra Åhus hamn och vidare hemåt – förmodligen för ännu en lur på soffan.. Zzzzz

Puss o kram på er, ta hand om varandra, man vet aldrig….💕💓

PS! Hemma nu!! men det var på håret! Chaffisen somnade hela tiden!! Värsta bilresan jag varit med om! Jag och min medresenär fick vara på honom hela tiden, han gäspar, gnuggar sig i ansiktet, och somnar till! Blev givetvis skitarg, och var på väg att ta över ratten! Anmälde killen – de ringde tillbaka och sa att de fått köra honom till sjukan – det var nära att vi hade varit fler där! PUST!