Resan hit...
Ja, då backar vi i tiden till "starten", hinner inte riktigt med, tröttheten smyger på mig allt mer....
Så, var var vi...?
CSK i maj..;
Man trodde att de olika grejerna i skallen (cystan, proppen & tumören) utlöst ett epileptiskt anfall, eller att jag helt enkelt fått epilepsi. Epilepsimedicin sattes in, och 6 månaders körförbud utfärdades.
Man trodde att tumören var godartad, pga dess lokation som är rätt ytligt.. jag fick tid ca 6 veckor senare för ny MR röntgen för att se om någon av de saker de hittat hade växt...
Under tiden blev jag sjukskriven, men med mycket att göra så jobbade jag på som vanligt (efter några dagars vila) i 5 - 6 veckorna - kunde ju inte köra bil men då det mesta ju funkar via datorn och telefoni, gick det bra.
Allt eftersom fick jag mer och mer huvudvärk - rätt outhärdligt emellanåt - och då blev också jobbet allt svårare att klara av.
Som säljare måste ju matten funka, offerter och ordrar skall kunna skrivas, förhandlingar fram och tillbaka, priser att skrivas in i ena systemet efter det andra, men en bit in i juli (tror jag) funkade det inte längre... Siffror och bokstäver hamnade inte i rätt ordning, orkade mindre, och huvudvärken ökade...
Jag var väl inte heller socialt på topp under hela sommaren, där trädgårdsfesterna och annat kul uteblev till viss del; huvudvärken, trött, hängig, svårt att koncentrera mig... det var inte ens så man orkade slå Nickedemus i fiske, och då är det illa... (sen kan det ju oxå vara att man är så van och trött på det så...).
Jag älskar ju att kocka ihop en god middag till nära och kära, och att få alla element klara vid samma tidpunkt har alltid varit kul och utmanande, men nu funkade ju inte heller detta så bra...
Ny MR gjordes 6 veckor senare alltså, men svaret på den uteblev... semestertider... :-(
Vi kontaktade sjukhuset efter ett par veckor och några dagar efter det blev det full fart!
Fick komma in till läkaren dagen efter och fick veta att tumören växt till det dubbla och var nu ca 7 * 4 cm stor! Hon ringde till experten i Lund som tittat på plåtarna och då blev det också klart att detta inte var den godartade tumören man trott, och polletten började trilla ner så sakteligen...
Akutoperation i Lund redan 1½ vecka senare, men då svullnaden runt tumören var så stor fick jag bl.a. käka 32 kortisontabletter om dagen. Dessa hjälpte bra, och huvudvärken avtog allt eftersom.
Överläkaren (får jag skriva ut namn? Vi kan kalla honom D.C. :-) ) som opererade mig var väldigt bra, tydlig i samtalen, och väldigt konkret. Jag fick dricka något som smakade bly, som under operationen skulle lysa upp det sjuka området så att de lättare skulle kunna karva bort dessa delar...
Jag hade tur, var först ut på morgonen, massor av sjukhuspersonal runt mig, som också hade varit och samtalat med mig, som narkosläkaren, assisterande läkare, ansvariga sjuksköterskor etc etc...
MÅSTE SKJUTA IN EN SAK; VILKEN PERSONAL!! De som jobbar på dessa avdelningar måste fått gå flera specialkurser om hur man tar hand om folk - ett otroligt bra bemötande, kommunikativa, väldigt kompetenta, otroligt förstående och tydliga.
Operationen gick bra, låg väl på "karvbordet" i dryga 2 timmar och sedan på uppvaket i ett dygn för övervakning. Satt upp och käkade kvällsmat samma kväll, ville promenera lite men de ville jag skulle avvakta lite, så först dagen efter var jag uppe... fantastiskt vad kroppen kan klara av efter ett sådant ingrepp!
De skar upp en hästsko formad öppning i huden och borrade / sågade sedan en öppning i kraniet på ca 8 * 5 cm, där de "karvade" ut tumören igenom - HÅL I HUVUDET ÄR HÄR!!
Öppningen "poppnitades" sedan ihop med platinumbrickor på in och utsidan och rör däremellan - man förundras över vad de kan göra!
Innan mina "vänner" nu kommenterar att äntligen är min skall värt något pga av platinumbrickorna, så kan jag väl kontra med att min skalle i vart fall ÄR värt något! :-)
Nåväl... Som sagt mådde jag oförskämt bra, läkare D.C. hälsade på och sa att allt gått väldigt bra, såg ut som de hade fått bort allt, så han var nöjd... Skönt att höra, men med denna elakartade cancer är det egentligen redan klart att andra celler redan är smittade. Fick besked att nu skulle snart den efterföljande behandling starta - strålning & cellgift.
Även om käket i Lund var helt ok, så finns det ju bättre alternativ - kompisen Uffe agerade pizzabud till sjukhuset - och en hel trave Marabou choklad! :-)
LOVE YOU! Visst blev det en fin Fantomen mask - vet ju inte om jag får/bör lägga upp foto så... :-)
Efter behandlingen kommer ny MR röntgen att ske kontinuerligt, tumören kommer att komma tillbaka, och då i samma område, och det blir då upp till kirurgerna om det är lönt att genomföra en ny operation, eller det anses onödigt...
Under operationen tog man en del av tumören som skickades på analys för att säkerställa vilken sort det är, resultatet fick vi ett par veckor senare och kunde ju vara bättre...; väldigt få lever efter 5 år... i medel 12-15 månader... själv tog jag nog emot meddelandet utan större förvåning eller så, jobbigare för Katta...
Sedan väntade en dryg timmes hemfärd till våra pojkar....
Så, var var vi...?
CSK i maj..;
Man trodde att de olika grejerna i skallen (cystan, proppen & tumören) utlöst ett epileptiskt anfall, eller att jag helt enkelt fått epilepsi. Epilepsimedicin sattes in, och 6 månaders körförbud utfärdades.
Man trodde att tumören var godartad, pga dess lokation som är rätt ytligt.. jag fick tid ca 6 veckor senare för ny MR röntgen för att se om någon av de saker de hittat hade växt...
Under tiden blev jag sjukskriven, men med mycket att göra så jobbade jag på som vanligt (efter några dagars vila) i 5 - 6 veckorna - kunde ju inte köra bil men då det mesta ju funkar via datorn och telefoni, gick det bra.
Allt eftersom fick jag mer och mer huvudvärk - rätt outhärdligt emellanåt - och då blev också jobbet allt svårare att klara av.
Som säljare måste ju matten funka, offerter och ordrar skall kunna skrivas, förhandlingar fram och tillbaka, priser att skrivas in i ena systemet efter det andra, men en bit in i juli (tror jag) funkade det inte längre... Siffror och bokstäver hamnade inte i rätt ordning, orkade mindre, och huvudvärken ökade...
Jag var väl inte heller socialt på topp under hela sommaren, där trädgårdsfesterna och annat kul uteblev till viss del; huvudvärken, trött, hängig, svårt att koncentrera mig... det var inte ens så man orkade slå Nickedemus i fiske, och då är det illa... (sen kan det ju oxå vara att man är så van och trött på det så...).
Jag älskar ju att kocka ihop en god middag till nära och kära, och att få alla element klara vid samma tidpunkt har alltid varit kul och utmanande, men nu funkade ju inte heller detta så bra...
Ny MR gjordes 6 veckor senare alltså, men svaret på den uteblev... semestertider... :-(
Vi kontaktade sjukhuset efter ett par veckor och några dagar efter det blev det full fart!
Fick komma in till läkaren dagen efter och fick veta att tumören växt till det dubbla och var nu ca 7 * 4 cm stor! Hon ringde till experten i Lund som tittat på plåtarna och då blev det också klart att detta inte var den godartade tumören man trott, och polletten började trilla ner så sakteligen...
Akutoperation i Lund redan 1½ vecka senare, men då svullnaden runt tumören var så stor fick jag bl.a. käka 32 kortisontabletter om dagen. Dessa hjälpte bra, och huvudvärken avtog allt eftersom.
Överläkaren (får jag skriva ut namn? Vi kan kalla honom D.C. :-) ) som opererade mig var väldigt bra, tydlig i samtalen, och väldigt konkret. Jag fick dricka något som smakade bly, som under operationen skulle lysa upp det sjuka området så att de lättare skulle kunna karva bort dessa delar...
Jag hade tur, var först ut på morgonen, massor av sjukhuspersonal runt mig, som också hade varit och samtalat med mig, som narkosläkaren, assisterande läkare, ansvariga sjuksköterskor etc etc...
MÅSTE SKJUTA IN EN SAK; VILKEN PERSONAL!! De som jobbar på dessa avdelningar måste fått gå flera specialkurser om hur man tar hand om folk - ett otroligt bra bemötande, kommunikativa, väldigt kompetenta, otroligt förstående och tydliga.
Operationen gick bra, låg väl på "karvbordet" i dryga 2 timmar och sedan på uppvaket i ett dygn för övervakning. Satt upp och käkade kvällsmat samma kväll, ville promenera lite men de ville jag skulle avvakta lite, så först dagen efter var jag uppe... fantastiskt vad kroppen kan klara av efter ett sådant ingrepp!
De skar upp en hästsko formad öppning i huden och borrade / sågade sedan en öppning i kraniet på ca 8 * 5 cm, där de "karvade" ut tumören igenom - HÅL I HUVUDET ÄR HÄR!!
Öppningen "poppnitades" sedan ihop med platinumbrickor på in och utsidan och rör däremellan - man förundras över vad de kan göra!
Innan mina "vänner" nu kommenterar att äntligen är min skall värt något pga av platinumbrickorna, så kan jag väl kontra med att min skalle i vart fall ÄR värt något! :-)
Nåväl... Som sagt mådde jag oförskämt bra, läkare D.C. hälsade på och sa att allt gått väldigt bra, såg ut som de hade fått bort allt, så han var nöjd... Skönt att höra, men med denna elakartade cancer är det egentligen redan klart att andra celler redan är smittade. Fick besked att nu skulle snart den efterföljande behandling starta - strålning & cellgift.
Även om käket i Lund var helt ok, så finns det ju bättre alternativ - kompisen Uffe agerade pizzabud till sjukhuset - och en hel trave Marabou choklad! :-)
LOVE YOU! Visst blev det en fin Fantomen mask - vet ju inte om jag får/bör lägga upp foto så... :-)
Efter behandlingen kommer ny MR röntgen att ske kontinuerligt, tumören kommer att komma tillbaka, och då i samma område, och det blir då upp till kirurgerna om det är lönt att genomföra en ny operation, eller det anses onödigt...
Under operationen tog man en del av tumören som skickades på analys för att säkerställa vilken sort det är, resultatet fick vi ett par veckor senare och kunde ju vara bättre...; väldigt få lever efter 5 år... i medel 12-15 månader... själv tog jag nog emot meddelandet utan större förvåning eller så, jobbigare för Katta...
Sedan väntade en dryg timmes hemfärd till våra pojkar....
PUST!! KAN NÅGOT NÅGONSIN VARA JOBBIGARE!!??
Mina älskade pojkar!
Vad skall jag/vi säga?
Hur skall de reagera?
Hur lång tid kommer jag att få med dem? Hinner jag se någon av dem ta studenten? Ta körkort? Få flickvänner?
Kommentarer
Skicka en kommentar