Here we go... Första strålningen och cellgiftsbehandlingen...

2017-10-05;

Ja… då sitter man här… första sjukresa till Lunds universitetssjukhus för att påbörja strålning och cellgiftsbehandlingen… 

”Det händer inte mig”, orden har väl som för många andra alltid legat i bakhuvudet, fastän många drabbats runt en… Men nu är den här – CANCERN… (OBS; jag vill på intet sätt förringa, håna, förkasta eller ngt annat av denna jävla sjukdom, men ni som känner mig vet att galghumorn inte är långt borta.. OCH den behövs nu, så please missförstå mig rätt..).

Tanken med en blogg har aldrig fallit mig in tidigare, men jag känner att det kan vara ett forum att ventilera sådant som jag har upplevt sedan jag fick beskedet,  kommer att uppleva, ”tips från coachen”, ett sätt att hålla släkt & vänner informerade – alla orkar inte prata – och ibland inte jag heller. Men, det är också för dig - och kanske speciellt mycket just för dig - som liksom jag nyligen fått beskedet, och för dina nära och kära.

Facebook och andra sociala medier kanske inte passar att använda som plattform för allt – i alla fall inte för mig... 

Jag tycker att de som inte orkar se allt detta elände ska slippa, ni som ändå hittat hit får ”skylla er själva”. 😉

Ska vi ta det ”från början”? Vi tar den korta versionen;

Johan heter jag, bor i  underbart vackra Åhus på den skånska östkusten. Jag har en härlig fru som heter Katarina och 2 underbara söner, Emil som är 16 år och Anton som är 14 år.

Jag har haft ett händelserikt liv, rest mycket, fiskat, dykt, jobbat mycket, festat mycket, gjort mycket… Att jag inte skulle få ett långt liv har väl alltid känts i kroppen, har kanske hunnit med lika mycket som många andra som får leva 20-30 år till, men man blir väl ändå ”chockad - förvånad- ledsen” mm när man får beskedet…

En natt i slutet av maj 2017 vaknade jag i min säng med ambulanspersonal stående över mig… Katta hade larmat efter att jag fått något slags anfall i sömnen. Ambulanspersonalen registrerade hjärtflimmer och efter att det stabiliserats blev det en tur till CSK, Centralsjukhuset i Kristianstad.

Väl där gick det snabbt, olika sorters röntgen, EEG, EKG mm, och ett par timmar senare visste vi att i anfallet hade jag slitit vänsteraxeln ur led, fått en fraktur i den samma, de hittade en propp i huvudet- vänster bak, en stor cysta ungefär framför höger öra och en hjärntumör strax bakom denna.

Nu är det så att denna sjukdom också ger huvudvärk och trötthet, och där är jag just nu, så vi fortsätter lite senare... Tack för att du läst, hoppas du hänger med framöver oxå.. :-)