Familj, släkt, vänner & bekanta...

Torsdag  2017-10-13.. Ny dag, nya möjligheter, nya utmaningar!

Åter på väg till strålningsenheten i Lund… Har en ”sjysst” ihållande huvudvärk som sitter i sedan, hmm.. låt oss kalla det ”en något livlig diskussion” med lillgrabben igår om datorspelandet och sovandet under skolveckan… ohhhh jaaa, visst var det första gången vi haft detta samtal… 😘 Som sagt, vardagen måste fortsätta att ha sin gilla gång...

En xtra morfintablett och vila återställde ordningen, men det verkar inte räcka nu på morgonen… eller släpper det lite kanske?

Efter gårdagens ”traumatiska” sjukresa hoppas vi på bättring idag, killen som kör i detta nu bad t.o.m om ursäkt för att han var 10 minuter sen.. skall vara det första för allt! 😉

Vaknade vid 4-tiden som vanligt, tankarna börjar snurra och sedan är det kört… en stund med mobilen på soffan, kolla av Facebook, och lite "hjärnträning" med Wordfeud, innan frun vaknar och man får börja med ”Butleriet” – ja, vad kan man säga, man är kuvad! 😁

Att vakna tidigt ger en också tid att fundera över de viktigaste sakerna i livet, som jag tänkte försöka förmedla här, utan att bli alltför ”klyschig” och sentimental;

La familia! Släkt! Vänner! Bekanta! Hur påverkar min sjukdom er/dem?

SÅ SANT!

Nu är vi ju alla väldigt olika, och agerar därefter, vissa berättar säkert inget alls, medan andra är helt öppna om deras status…

Tror att det som sjuk är lätt att få tunnelseende och till stor del bara fokusera på en själv och allt som sjukdomen drar med sig... MEN i många fall tror jag att de runt omkring kanske lider mer... Ni vill hjälpa, vara delaktiga, rädda den drabbade - säkert oerhört svårt och frustrerande att inte alltid kunna göra så mycket som man vill göra  - man vill ju bota sin vän...

Men vad vore väl ändå livet utan er?!

Som ni kanske läst tidigare har jag en härlig fru, och 2 underbara tonårssöner!

Ett oerhört stort lass har dumpats på min fru Katarina, inte direkt något som hon varken bett om –  eller önskat sig... 

Hur mycket jag än försöker avlasta så känns det inte tillräckligt.. för att inte tala om vad framtiden drar med sig, när jag är väck, din stackare..

Min släkt är redan väldigt liten, en syster i andra ändan av landet, en pappa som vi precis fått placera på demensboende - med allt vad det innebär - en moster som sitter ensam i Australien med kraftig tinnitus efter att hennes gubbe gått bort för ett par år sedan, en faster som också nyligen diagnostiseras med långt gången cancer, och min kära kusin, som mitt i allt annat elände nyligen gått igenom en stor personlig tragisk förlust av sin kärlek…. Vi har inget bra år!

Sedan har vi Kattas systrar och deras familjer på hennes sida, alltid kul att träffas, speciellt de små! :-)

 Och så kommer ni, VÄNNERNA!

Vi har, som jag tror de flesta har, ett gäng väldigt nära vänner som man umgås mycket och tajt med, utanför denna ”kärntrupp” finns givetvis många fler, allt ifrån fiskekompisar, gamla arbetskollegor, vänners vänner, till rena vänner som man på något sätt byggt fram en relation med under åren som gått.

Nu ska jag inte sitta här och namnge en massa folk, ni vet vilka ni är, men det är väl ingen hemlighet att närmast har vi Linderoths, Niclas och Helene, grannar & klasskompisar igenom grundskolan och fortfarande ”bästisar”, fastän han suger på att fiska! Hans underbara fru Helene och sönerna Carl & Lucas som ALLTID varit där – fantastiska killar som fastän 10 års åldersskillnad fortfarande tar våra grabbar på dåligheter! :-)

Bertrams; oj, ja… hur långt tillbaka går vi? Långt! Berra o jag har jobbat ihop i många år under åren i restaurangbranschen,  varit ”sambos”, och levt loppan ihop! Stadgad med härliga Anna och 3 underbara kids.

Berglunds; ja, så mycket vi gjort, Uffe - vår Jämte som ställer upp när som - var som! G som drar ut Uffe på massa skojigheter - som vi alla behöver så mycket av dom man bara hinner med!

E som t.o.m har hunnit matförgiftad mig - är det 2 ggr??! 😂😂

Jeppssons, som i sammanhanget är "nya" bästisar, underbara människor!

Sen alla ni som man kanske inte har kontakt och träffar varje vecka - men som man gärna skulle vilja... ingen chans att lista er här - you know who you are... 

  

Ni alla är stommen i vår värld!

Tumören och denna blogg, eller rättare sagt att jag berättat om sjukdomen, har gjort att massor av vänner, nya såväl som "väldigt" gamla har hört av sig, vissa som man knappt kommer ihåg längre! :-) Otrolig respons och feedback!

Flera har haft olika sorters cancer genom åren, och peppar mig med deras erfarenheter och tips, nu är tyvärr min mer eller mindre obotlig, men i alla fall...

Folk kliver fram och erbjuder sig att hjälpa till med allt möjligt, skjutsa mig till Lund, vi har vänner som hjälp till att tömma pappas hus, flytta hans saker till nya boendet, kört saker på tippen, tar en ledig vecka från jobbet i Stockholm och kör ner hit för att vara delaktiga och stötta, hjälpt oss fixa trädgården inför vintern, kommit med fikabröd etc etc! Mest av allt uppskattar vi väl ändå bara att få vara med er, skratta, äta och dricka något gott...  T.o.m. att vara ute och fiska med Niclas ger LITE mer i livet, det ger i alla fall ett gott skratt! :-)

Mitt i allt renoverar dessutom Katta sin salong, med allt vad det innebär! Kompisar har åkt dit och målat, hennes arbetskolleger - gamla som nya - ställer upp till 110% med allt möjligt, lugnar henne, stöttar henne, kör till IKEA, tar dit sin respektive och snickrar o målar hela helgen etc etc. ENORMT STORT TACK TILL ER ALLA! Hon är ju rätt snurrig "normalt", och nu med all press på sig är det ju flera resor värre - igen TACK!! :-) 

För er som känner någon drabbad, men som kanske inte riktigt vet hur ni skall - om ni skall / vågar / vill närma er den drabbade och dennes familj, så kan jag varken råda i ena eller andra riktningen, som jag sa vill vissa inte dela med sig av erfarenheten, men själv tycker jag att det är ett bra sätt att få ventilera sig, 

Tar ni inget steg kanske det är något ni ångrar en dag framöver... 

Krävs inte så mycket, kanske bara ett SMS eller ngt...men kan vara värt enormt för er bägge! 

Nu erbjuds cancersjuka, i alla fall i min region, bra möjligheter att träffa kuratorer och annan sjukhuspersonal som man kan snacka med, men oftast är en vän värd 100 ggr mer. Bara att sitta i båten, titta på omgivningen, roas av Niclas 10 cm gädda är själagörande! :-)

Puss & kram, ta hand om er!